Secret of Mana

Från FZ Wiki, Sveriges största gamingwiki.

Secret of Mana (eller Seiken Densetsu 2 som dess originaltitel lyder) är ett klassiskt SNES-RPG av Square från 1993. Här nedan följer en personlig reflektion över spelet.

Inledning

När jag första gången startade upp mitt SNES laddat med Secret Of Mana (nedan SoM) reflekterade jag inte över att detta spel skulle förändra min syn på RPG-spel för all framtid. Jag hade spelat det första och det andra Zeldaspelen något år innan och hade bara gett en törst efter mer välskriven anime-RPG från Japan. Spelen hade dock inte satt sina spår lika djupt som SoM snart skulle göra.

Den fyrkantiga vaggan

Squaresoft är nog troligtvis mest kända för sin spelserie Final Fantasy som har spelats frenetiskt av RPG-fans över hela världen. Man började med att släppa det första spelet i serien redan 1989 till NES.
När Squaresoft 1993 släppte SoM var det även känt som Seiken Densetsu 2 (Översätts Legend of the Holy Sword 2) i Japan och var en uppföljare på deras GameBoyspel Seiken Densetsu som hade släppts ett par år tidigare.

Gameplay

Jag minns det som igår. Jag och min kompis slog igång konsolen och den välkända Nintendologon dök upp på skärmen. Vi valde ny karaktär och skrev in ett nytt namn. Minns inte vilket namn vi valde men det är ju irrelevant.
Till att börja med startar man med att se en sekvens där man är ute på äventyr med vännerna. Huvudpersonen ramlar sedan ner från en bro och man får ta över kontrollerna. För att komma tillbaka måste man hitta något som kan användas till att hugga ner buskarna som står i vägen. I närheten finns ett svärd och man lyckas dra upp detta ur sitt fäste. Självklart är det det mäktiga manasvärdet som har skyddat världen från ondska i många många år. När man kommer tillbaka till sin hemby blir det känt vad man gjort och staden har attackerats av en mörkrets hantlangare av något slag. Man slåss och blir efter fighten bannlyst från byn och det är här det riktiga äventyret tar vid.
För att lösa manasvärdets mysterium måste man färdas genom skogarna, genom öknen, över bergen, ner i djupa grottor och slutligen upp till det slutgiltiga målet. Manaslottet. Som dyker upp efter att man spelat genom cirka 80% av spelet.
På sin resa får man även hjälp av två andra karaktärer som man hittar relativt tidigt i spelet. Karaktärerna består av en prinsessa, även känd som Purim, och ett magiskt barn vid namn Popoio. Dessa har diverse olika egenskaper där Popoio har offensiva magier och ganska dålig på att hantera vapen och Purim har helande magier och halvbra på att slåss.
När man vid ett tillfälle räddar en ung drake vid namn Flammie underlättas väldigt mycket då man med hjälp av denna kan flyga runt hela världen och får lätt en översikt över de platser man behöver besöka. Detta kan ta ett tag att vänja sig vid, men det går ganska snabbt.
Självklart som i alla RPG-spel gäller det att utvekla sina gubbar på bästa sätt så att de klarar av starkare och farligare monster. Det är ett lätt "erfarenhetspoängsystem" där man efter X antal erfarenhetspoäng avancerar till en ny nivå.
Under spelets gång får man även nya vapen och måste till dessa skaffa s.k. orbs och betala en viss summa hos smeden. Sedan måste man döda fiender tills även vapnet avancerat till nästa nivå på skalan som har nio nivåer. För varje nivå man får i vapnet kan man ladda upp vapnet en extra gång och på så sätt göra starkare och bättre attacker. Bland vapnen finns ju de klassiska vapnen så som svärd, yxa och pilbåge. Utöver dessa finns vapen som piska, bumerang och knogjärn. Några av vapnen har också olika färdigheter där fiender blir långsammare, helt söver dom och andra där man själv blir snabbare.

Musik

Genom hela spelet finner man de stämningsfyllda tongångar som Square är så bra på. Man blir dock efter ett bra tags spelande väldigt trött på det och man tar troligtvis bort den eller sänker ljudet när man hört alla låtar 247 gånger.

Grafik

När man spelar SoM känner man genast igen grafiken och interfacet från Zelda A Link to The Past. Så att säga att Squaresoft var revolutionerande är en smärre överdrift. Att man däremot får tillgång till en flygande drake och färdas i någon sorts "fusk 3D" är väl ett steg längre än Zelda.

Handling/Story

Det är här nästan hela min personliga tillgivenhet ligger. Storyn är lika välskriven som Zelda enligt mig. Jag tror att de flesta skulle gå mot mig här, men jag vill påpeka att SoM har en helt ny och inte lika väl inarbetad story gentemot Zelda där Link har slagits mot Ganon sedan tidernas begynnelse.
När jag först spelade spelet kunde jag inte slita mig från det. Det gick så långt att jag och min kompis spelade i omgångar för att komma igenom spelet så snabbt som möjligt för att få se mysteriet med manasvärdet avslöjas.

Hållbarhet

Spelet är ju bara på SNES och man kan inte räkna med den längsta hållbarhet då nätverksspel är uteslutet och målet är ju självklart att spela tills man klarat allt. Det som dock är ett stort plus är flerspelar alternativen där man kan skifta mellan karaktärerna, spela två spelare samtidigt eller helt låta sin kompis ta över en stund om man måste göra något annat viktigt.